Nimona

51xnm4q6cgl-_sx331_bo1204203200_

Titel: Nimona
Författare: Noelle Stevenson
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2015

Det här kan ha varit en såndär bok som jag hade lite för höga förväntningar på innan jag läste. Nästan alla recensioner jag läst har gett den 5 stjärnor och den har till och med blivit mominerad till flera priser. Men jag känner ändå att det är något som saknas. Det kan förstås vara för att jag inte är så van att läsa graphic novels. En får såklart ta hänsyn till att serier inte kan bedömas på samma sätt som annan litteratur.

Nimona har blivit hyllad för att vara normbrytande och det kan jag till stor del hålla med om. Nimona är ett bra alternativ till de vanliga superhjältinnorna (eller skurkarna[?] i det här fallet). Hon har kort hår, attityd och är inte pinnsmal. Hon är stark, rolig och inte lika försiktig som sin ”chef” Ballister Blackheart. För övrigt är det ingen definitiv gräns mellan gott och ont. Även nutid/framtid och vetenskap/magi blandas.

Jag älskar karaktärerna och berättelsen är både rolig och gullig (även om det kändes som om det var något i storyn som saknades).

SPOILER NEDAN!!!!!!!!!!! 

Något som störde mig är att det inte är helt tydligt att Goldenloin och Blackheart kan ha känslor för varandra. Många har kategoriserat Nimona som lgbtq och jag känner att boken inte riktigt lever upp till den klassifikationen. Jag vet inte vad Noelle Stevenson själv hade för intentioner, men Blackheart och Goldenloin kan mycket väl bara vara goda vänner. För att jämföra så är Blackheart/Goldenloins eventuella förhållande nästan lika otydligt som Dumbledore/Grindewalds i Harry Potter.

Hursomhelst är jag ganska trött på att författare bara hintar att det kan vara något på gång mellan två karaktärer i boken och sen påstår att det är canon. Påstå inte att du har med lgbtq-karaktärer om det inte framgår när en läser boken.

Annonser

Let it snow

let-it-snoow

Titel: Let it snow
Författare: Maureen Johnson, John Green, Lauren Myracle
Förlag: Bonnier carlsen
Utgivningsår: 2016

Jag vet att det redan är januari och att det antagligen inte är någon som vill läsa en recension av en bok med jultema, men jag tänker njuta av julen så länge det är snö ute.

Den här boken fick jag i julklapp och jag önskar att jag hade fått den innan jul, för den är perfekt om en behöver komma i julstämning. Boken innehåller tre noveller av Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle. Alla tre historier utspelar sig på julafton och länkas ihop på ett fint sätt. En snöstorm drabbar staden och i alla tre historier får vi besöka samma Starbucks café.

Jubileeexpressen av Maureen Johnson var nog novellen jag gillade bäst. Jag tyckte även om John Greens story, trots att jag störde mig på att Tobin beskrev Greven som ”mer som en vanlig människa än andra tjejer”. Snälla Tobin, tjejer är också  människor. Förstod inte heller varför alla var så besatta av cheerleaders. (Men det kanske delvis är för att vi inte har cheerleaders på svenska skolor?!) Lauren Myracles novell var ganska rolig, men smått förvirrande.

För att sammanfatta: inte en fantastisk bok, men mysig att läsa i juletider.

Nyårslöften

Jag brukar alltid ha som mål att läsa ett visst antal böcker. Förra året satsade jag på 50 böcker och lyckades till och med att läsa 54! Men i år har jag verkligen hamnat i en rejäl lässvaka (känns som hela 2016 har varit ett väldigt oproduktivt år), så jag har bestämt mig för att inte ha något mål för hur många böcker jag ska läsa 2017.

Det måste ju vara bättre att satsa på kvalitet än kvantitet och jag vill gärna vidga mina vyer genom att läsa något annat än typ young adult.

Mina nyårslöften är därför:

  • Läsa (minst) en klassiker
  • Läsa en deckare (måste sätta ribban lågt)
  • Läsa (minst) en diktsamling
  • Läsa (minst) en bok om skrivande
  • Skriva mer!

Sista löftet har ingenting med läsning att göra. Jag har lagt alldeles för mycket tid och ork på att försöka läsa så många böcker som möjligt, när jag egentligen borde skriva mer. Det måste verkligen bli ändring på det!

För övrigt hoppas jag att 2017 blir ett mycket bättre år än 2016. Det kan väl knappast bli värre i alla fall…? (peppar peppar, ta i trä)