Dash och Lilys utmaningsbok

dash och lily

Titel: Dash och Lilys utmaningsbok
Originaltitel: Dash and Lily’s book of dares
Författare: David Levithan, Rachel Cohn
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2011

Handling: Det är jul i New York och både Dash och Lily spenderar högtiden utan sina föräldrar. I hopp om att träffa en vettig kille gömmer Lily en röd anteckningsbok med en utmaning i en bokhandel. Dash hittar boken och utför utmaningen. Men istället för att bara lämna sin emailadress i anteckningsboken som han uppmanas göra bestämmer Dash sig för att ge anteckningsbokens ägare en utmaning.

Det här är början på ett äventyr som leder Dash och Lily till olika platser i staden. Anteckningsboken fylls inte bara av utmaningar utan även personliga historier och båda väntar spänt på ögonblicket då de faktiskt träffas…

Omdöme: En jätterolig och typisk feelgood bok. Om jag hade vetat att den utspelade sig på julen hade jag kanske sparat den till december. Jag brydde mig alltså inte om att läsa vad den handlade om, utan valde den bara för att jag älskar David Levithan. Och jag blev verkligen inte besviken.

Det enda felet med boken är att Lily refererar till Hermione som HERMIONE POTTER(!), vilket gör mig så upprörd att jag måste skriva i caps lock. Det kan ju vara så att författarna försökte skämta, om det inte är ett allvarligt tryckfel. Jag är upprörd oavsett.

Jag har en förkärlek till böcker där två karaktärer lär känna varandra utan att prata ansikte-mot-ansikte (t.ex. Simon vs the homo sapiens agenda) och den här boken förklarar till och med varför jag tycker om det så mycket. Boken innehåller en intressant diskussion om varför det är lättare att öppna sig för någon man inte känner.

Precis efter att jag avslutat boken upptäckte jag att det kommer en fortsättning nu i oktober, vilket verkligen var en glad överaskning eftersom jag kände att boken slutade ganska abrupt.

Yuko

yuko

Titel: Yuko
Författare: Jenny Milewski
Förlag: Styxx fantasy
Utgivningsår: 2015

Handling: Malin pluggar ekonomi i Lindköping och har äntligen fått ett rum i en studentkorridor. Där trivs hon ganska, tills hon får höra att den japanska utbytesstudenten Yuko som bodde i hennes rum innan tog livet av sig i badkaret.

Malin börjar ha märkliga mardrömmar, hittar svarta hårstrån på underliga ställen och dörrar tycks stängas av sig själva. Till en början går det ändå att hitta logiska förklaringar till de flesta händelserna, men Malin blir allt säkrare på att det är Yuko som försöker säga dem något. Malin känner en speciell samhörighet med Yuko, eftersom hon själv är adopterad från Korea, och hoppas att det finns ett sätt att hjälpa henne. Saker och ting blir snabbt värre och historien blir allt mörkare…

Omdöme: Det här är en perfekt blandning mellan japansk och västerlänsk skräck. Den är riktigt kuslig och välskriven. Det märks att författaren har gjort mycket research, för historien är verkligen trovärdig trots de övernaturliga inslagen. Boken innehåller många målande och ibland smått obehagliga beskrivningar. Jag skulle verkligen rekommendera boken till alla som gillar skräck och japansk kultur, men även till dem som inte tidigare förstsått sig på japansk skräck.

Kulturkrockar och rasism är dessutom två teman som tas upp på ett bra sätt. Både Malin och läsaren får under berättelsens gång bättre grepp om japansk kultur. Konstigt nog vet Malin varken vad sushi är för något eller vem Hello Kitty är. Berättelsen utspelar sig i början av 90-talet, fast jag tror ändå att de flesta kände till sushi och Hello Kitty även på den tiden. I för sig kan Malins brist på kunskap vara ett försök att skildra hur lite Malin faktiskt vet om asiatisk kultur, trots att hon kommer därifrån.

This or that booktag

Found this tag at Bookspoils, who basically tagged everyone who’s interested.  Thank you very much! (I guess this post will be in English, just because I happened to find an English tag, haha.)

These are the rules:

  • Mention the creator of the tag -> Ayunda at Tea and Paperbacks
  • Thank the blogger who tagged you!
  • Choose one of the options, you don’t have to tell the reasons why you chose that but you can also do them if you want to.

Tag Questions:

1. Reading on the couch or on the bed?
On the bed.

2. Male main character or female character?
Female main character.

3. Sweet snacks or salty snacks when reading?
Sweet snacks. And most importantly a cup of coffee/tea!

4. Trilogies or quartets?
Um, hard one. Quartets I guess, because the more the merrier!

5. First person point of view or third person point of view?
First person. (I always write stories in this POV anyway)

6. Reading at night or in the morning?
At night, though I’m trying to establish good sleeping routines.

7. Libraries or bookstores?
Bookstores.

8. Books that make you laugh or make you cry?
Books that make me laugh, because I read to escape reality and I rarely cry when reading.

9. Black book covers or white book covers?
Black book covers.

10. Character driven or plot driven stories?
Character driven stories.

I tag everyone who wants to answer this questions!

En smakebit på søndag: Yuko

en smakebit

Eftersom det är söndag tänkte jag köra En smakebit på søndagsom sker på initiativ av den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Konceptet går ut på att vi delar med oss av ett stycke ur boken vi läser. Den enda regeln är att inga spoilers är tillåtna.

yuko

Jag håller just nu på att läsa Yuko av Jenny Milewski, som är en svensk skräckis inspirerad av japansk folktro. Det är ungefär tjejen från The grudge som hemsöker en svensk studentkorridor.

När Malin flyttar in i studentkorridoren får hon reda på att den japanska utbytesstudenten som bodde i hennes rum innan tog livet av sig i badkaret. Samtidigt börjar det hända mystiska saker. Svarta hårstrån dyker upp överallt, dörrar stängs av sig själva och Malin har underliga mardrömmar. Kanske är det Yuko som försöker säga dem något…

”Lamporna var släckta och det varma ljuset från gatlyktan utanför fönstret var ersatt av ett pulserande blått ljus. Och över hela golvet stod decimeterdjupt vatten som rörde sig fram och tillbaka och skapade små vågskvalp mot väggarna. Taket verkade ha sjunkit in i rummet och var mycket lägre än det brukade. Och dessutom rörde det sig. Över mitt huvud slingrade sig en matta av hoptrasslade svarta trådar som växte ut åt sidan och vävde ihop sig i ett ständigt föränderligt mönster. Mitt hjärta snörptes ihop när jag insåg vad det svarta materialet egentligen bestod av. Det var hår.”

 

The raven king

ravenkung

Titel: The raven king (The raven cycle #4)
Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: Scholastic
Utgivningsår: 2016

Handling: Fjärde och sista boken i The raven cycle (OBS! Spoilers för de som inte läst de tidigare böckerna!). Jakten på den sovande kungen Glendower fortsätter. Blue har fortfarande inte kysst Gansey, eftersom om hon kysser sin sanna kärlek kommer han att dö. Det är förbestämt att det här är året som Gansey dör och den största frågan är om det verkligen hjälpte att använda hashtagen #SaveGansey2016 på tumblr?

Omdöme: Boken är ganska filosofisk och Stiefvater har verkligen ett unikt språk. Karaktärerna har verkligen utvecklats under seriens gång, men jag saknade Noah som inte var med lika mycket i den här boken.

 Jag tror inte jag klarar av recensera mer utan spoila hela boken, så det enda jag säger är att det var ett riktigt bra slut på serien. Jag hade verkligen velat veta mer i slutet av epiologen, men om Maggie Stiefvater verkligen ska skriva en hel trilogi om Ronan så kanske det ändå kommer en slags fortsättning.

Skärmklipp 2016-08-18 10.13.53

Det kommer nog dröja innan det kommer någon ny bok, men det här ger mig förhoppningar!

Ända sedan The raven king kom ut har jag varit rädd för att se spoilers på tumblr, så jag är glad att jag äntligen har läst den nu!

Odinsbarn

odinsbaarn

Titel: Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2015

Handling: Hirka är femton år och ska snart gå igenom riten, när hon får reda på att hon är ett odinsbarn – en mytologisk varelse från en annan värld. Hirka har alltid haft ett ärr på svanskotan, vilket hennes far hävdade var från när vargarna bet av hennes svans. Nu får Hirka reda på att hon egentligen var född svanslös och att hennes far, som hittade henne ute i ödemarken när hon var bebis, gav henne ärret för att skydda henne.

Hirka har växt upp med sägnen om föraktade Odinsbarn (människor) som sprider röta och nu får hon reda på att hon är en. Det värsta är att hon dessutom är jordblind och inte kan famna. Ifall hon går igenom riten kommer de att få reda på hennes sanna identitet…

Omdöme: Jag känner att jag inte brukar läsa så mycket high fantasy, men när jag läser något inom genren är det såna här böcker jag gillar. Jag älskar att den är baserad på nordisk mytologi och att det är komplexa karaktärer. Jag gillar även att det inte är en tydlig gräns mellan gott och ont. Världen Siri Pettersen har byggt upp är fantastisk! Det handlar om världen Oden stal sina korpar Hugin och Munin ifrån, vilket är riktigt intressant. Odinsbarn får mig verkligen att önska att jag kunde mer om asatron.

Boken kunde dock ha varit kortare. Handlingen var ganska seg ibland och det tog ett tag innan jag fick grepp om världen. Men ju mer jag lärde känna samhället i boken och började förstå hur allt hänger ihop desto mer sögs jag in i berättelsen. Framförallt finns det en väldigt intressant diskussion om religion och jag hoppas verkligen att många läsare tar med sig det budskapet. Främlingsfientlighet är också ett tydligt tema i boken.

Harry Potter and the cursed child

cursed chiiild

Eftersom jag är ett stort Harry Potter-fan har jag självklart läst Harry Potter and the cursed child och känner att jag måste dela med mig av mina tankar. (OBS! Spoilervarning!)

Jag har många blandade känslor om den nya boken. Jag hade antagligen älskat boken oavsett eftersom det var tio år sedan den sista Potter-boken kom och det är verkligen lätt att få abstinens då. En del av mig älskade boken och en del av mig tycker att den inte alls var särskilt bra. Den går verkligen inte att jämföras med de tidigare böckerna, men det är nog lika bra.

Jag tycker inte att Harry Potter and the cursed child ska ses som den åttonde boken eftersom:

  1. Det är ett pjäs-manus tillskillnad från de andra böckerna
  2. J.K. Rowling är inte den enda författaren (och jag undrar hur mycket av manuset hon egentligen skrev)
  3. Harry Potter är inte huvudpersonen
  4. Berättelsen är säkert bättre som pjäs
  5. Boken kändes mer som fanfiction

Betraktar du boken som fanfiction är den faktiskt riktigt bra, men annars förstår jag ju varför så många fans är besvikna.

Det är inte världens bästa plot. Jag trodde att J.K. Rowling förstörde alla tidvändare för att ingen skulle tro att det skulle komma en fortsättning där Voldemort kommer tillbaka. Men nu finns det plötsligt en tidvändare! I för sig hade det inte varit troligt att alla tidvändare i hela världen hade försvunnit, men de kunde ju ha hittat på andra intriger. En sak jag undrar är varför Albus bara lämnade ett datum och en plats på filten. Behöver de inte ett specifikt klockslag också? Harry och de andra hade ju kunnat dyka upp vid vilket klockslag som helst. Jag undrar även varför Amos inte har tänkt på att använda en tidvändare för att rädda Cedric tidigare? Han kunde ha gjort detta långt innan ministeriets tidvändare förstördes. Jag trodde även att Amos hade accepterat Cedrics död, men att han plötsligt beskyller Harry kan ju bero på att han blivit gammal och virrig.

De gamla karaktärerna är helt out of character. Det är klart att de har förändrats mycket på 22 år, men de kan ju inte ändra personlighet helt. Jag kan väl acceptera att Harry har slutat äta socker och är rädd för duvor, men att han skulle förbjuda sin son från att träffa sin enda vän verkar inte särskilt troligt. Harry hade själv inga vänner innan han kom till Hogwarts och värdesätter verkligen sin vänskap med Ron och Hermione, så han måste ju förstå hur Albus känner sig. I för sig förstår jag att han är orolig för sitt son och vill skydda honom, men det verkade väl inte särskilt troligt att Scorpius skulle vara Voldemorts son.

Det positiva är att Scorpius och Albus är helt underbara! Jag älskar att Albus hamnade i Slytherin och blev bästa kompis med Dracos son, eftersom de flesta antagligen förväntade sig att de skulle vara ärkefiender som Draco och Harry. Dessutom bevisar det att inte alla Slytherins är onda!

Men det är fruktansvärt synd att Scorpius och Albus inte fick bli ett par. Det känns lite som om Rowling gjorde en Dumbledore-Grindewald igen? I Deathly Hallows kan läsaren nästan gissa sig till att Dumbledore hyste mer än vänskapliga känslor för Grindewald. Skillnaden i Harry Potter and the cursed child är att Scorpius plötsligt vill gå på balen med Rose, trots att Albus och Scorpius uppenbarligen har känslor för varandra? I för sig kanske Scorpius tillslut inser att Albus var den rätta hela tiden och inte Rose, precis som Hermione och Ron äntligen blir tillsammans i slutet trots att Hermione går på julbalen med Krum (och Ron håller på att strula runt med Lavander Brown i sjätte boken). Det går ju alltid att hoppas, fast det verkar som om det inte blir några mer pjäser. Annars går det ju alltid att skriva fanfiction…